Kusinträff

Kusinträff från min pappas sida var det tänkt att bli här hos oss idag, ca 20 personer skulle vi ha blivit.

Men nehej, icke sa nicke.

Benny fick träspån i ögat för ett par dagar sedan och nu blev det så pass illa att vi hamnade att avboka hela träffen. Istället fick han besöka läkare och har nu antibiotisk salva han smörjer med. Den enögda piraten vi hade vid bordet till frukosten håller på och piggnar till, så månne det inte ger med sig snart.

Men så himla typiskt att det ska dyka upp precis den här dagen. Han har trots allt hållit på och snickat sedan han var 10 och det här var första gången det blev så här pass illa.

Istället åkte jag in till stan för att gå en runda vid favoritloppiset. Och vilken tur att jag gjorde det!

13 mönstrade glas - det är lycka det!

Och ett par gula lampor som jag hoppas vi ska få upp nånstans i källaren småningom.

"Ei siinä oo kuin keittiö, olohuone ja makuuhuone....", hörde jag en flicka gå och prata i telefon.

Och genast slängdes jag tillbaka i tankarna till sommaren 1996, när jag flyttade hemifrån för första gången. 

Åh så spännande det var!
Mitt första hem fanns på andra våningen i ett 50-tals hus. Med sneda tak, rosa köksluckor, vita lurviga mattan och en minimal wc. Och hyresvärdar som tyckte att jag klampade alldeles för mycket i trapporna när jag gick upp till lägenheten.

Många år sedan, men den där känslan glömmer jag aldrig. 

Frihet, spänning, känslan av att vara vuxen - på många sätt tror jag faktiskt att jag uppförde mig mera vuxet då än jag gör idag.

Och sen fick jag komma hem till färdig mat!