Tecken på att julen är slut

Nu är julen slut och utstädad i Nummer 285. Jag älskar julen, längtar varje år till december och pyntstart.
Men lika mycket längtar jag till den här dagen, tulpandagen!

Det är lika mycket tradition som att ta in en julgran ett par dagar före julafton. När julen städas ut unnar jag mig en bukett tulpaner!

Härligt krispiga tulpaner gör mig på bra humör!

Välkommen vardag - igen!

Vi börjar året som det slutade, med ett välkommen till vardagen!

Ännu en extra röd dag på måndag, men sen - sen är det dags för hederliga vanliga veckor igen.
Äntligen säger jag. Jag är en sån som gillar när det är vardag och vanligt. 

Nån sammanfattning för år 2013 blir det inte här. Vill bara konstatera att det var ett bra år och vi siktar nu framåt. Mot ett ännu bättre 2014!

Ninette skrev i sin blogg om årets ord. Det fick mig att tänka till. Vad känns som årets ord för mig, vad vill jag satsa på? 

Det jag spontant kommer att tänka på är hemtrevlig. Enligt synonymordlistorna ombonad, koselig, behaglig, bekväm, hemlik, trivsam, småtrevlig, trygg, gemytlig, inbjudande, intim, komfortabel, mysig, cozy. Och ja, det är i de banorna jag tänker år 2014!

Nu kör vi!

Välkommen vardag!

Jullovet är förbi. Här blev det en hel veckas paus för sambon i snickeboa och själv har jag bara varit iväg och packat paket på icke-röda dagar. Vi har verkligen slöat och slappat, så nu drar vi igång med nya krafter igen. Ja, känns faktiskt så!

Gröna granen.

Vita granen. 

Jag bara kände att jag måste få en sån i år. Inte ofta jag får mina infall, så jag kom överens med mig själv att jag får följa min magkänsla den här gången.

Stjärnan gjorde jag av några torra kvistar.
Eller nej, jag menar svarta plastsugrör.

Ett par dagar innan jul var det dags att röra ihop "kotikaljan". I år blev den bra!

Och koka marmelad.

Jag är ingen fiskmänniska. 

Men kände ändå att det var dags att ta det hela ett steg längre än att bara skruva upp fiskburken.

Inte mycket som har minskat i den burken ännu, men det påstods iaf att den smakade bra.

Vi firade vår julafton tillsammans med båda barnen, mommo o moffa och fammo o faffa den tjugofemte. 

Det är så det blir när man lever i nyfamilj. Men det är inget vi är ledsna över , det passar oss utmärkt!

Väntan blev lång och sällan stod han såhär stilla att jag lyckades få en icke-suddig bild.

Men till sist dök de upp, våra två jultomtar!
Men det lyckades jag inte föreviga på foto, jag hade väl annat att tänka på då!

Julhelgen 2013 firades utan snö och med ett par plusgrader. Det är ovanligt här hos oss, men så blev det i år. Nästa år har vi det säkert vitt och fint, då får vi pynta till det med islyktor igen. 

Tjugoåttonde december idag. Barnen är hos sin pappa resp. mamma och vi jobbar på. Inventeringsförberedelser är det som gäller för min del och sambon han slipar och sågar och limmar och har sig.

Snart snart skriver vi 2014. Va spännande det ska bli att ta itu med ett helt nytt år igen!

Can't wait!

Sin egen lyckas smed?

Uttrycket säger att var och en är sin egen lyckas smed.
Är det så, håller du med?

Jag gör det. Idag. 

Men tro mig, jag har definitivt inte alltid tänkt så. Har i många år varit expert på att klaga på min egen situation, utan att göra något åt det. 

För det går ju inte att ändra på min vardag och verklighet. 

- Jag måste jobba för att få pengarna, fastän jag egentligen mår illa varje morgon när jag stiger in genom dörren till min arbetsplats. 

- Jag måste acceptera situationen och stanna kvar i en relation som inte är bra för mig. Vad skulle släkten annars tycka?

- Jag måste hålla hus och hem städat och fint jämt och ständigt, tänk om nån råkar titta in och jag har ett par tidningar på bordet och ett par smutsiga strumpor på en stol.

Eller måste jag?

Nej. Och åter nej.
Det finns alltid alternativ. Alltid.

Visst, vissa saker kan man inte styra över (helt). Tänker främst då på sjukdomar.

Det kan drabba vem som helst av oss och ingenting kan ändra på den saken. Men man har trots allt kvar sin egen inställning och attityd till det svåra, det kan man jobba med. Och hålla siktet inställt på att ta sig ur det jobbiga, fokusera framåt och uppåt. Att man sen har nån dag ibland när man verkligen tycker livet är skit, det är inte farligt, så länge man tar sig upp igen.

Jag har ställt mig själv frågan om jag är nöjd med livet. Jag har också ställt frågan tidigare här på bloggen. Diskuterar det ganska ofta med mina vänner. Det finns säkert en och annan som tycker jag kunde sluta med mitt är-du-inte-nöjd-med-din-situation-gör-nåt-åt-det-tjafs.
Må så vara. Jag tänker fortsätta i alla fall! 

Bara för att...

... det är måndag kväll och ett par fina vänner är på kommande:

cake pops

å t t o n d e

Man glömmer bort det ibland.
Men det finns så många familjer, också här i nejden, som inte har ekonomiska möjligheter att fira en jul med kylskåp som svämmar över och julklappssäck på julklappssäck.

Idag valde vi att föra en påse med paket till Joulupuu-insamlingen.
Suomen Nuorkauppakamarit ry har som tradition att ordna insamlingar över hela landet, till förmån för barn som annars inte skulle få besök av tomten.
Man slår in paketet färdigt och sätter en lapp på om innehåll och ungefär vilken ålder den lämpar sig för.

Så sköter sen socialbyrå, församling och liknande organisationer om att paketen delas ut till dem som mest behöver dem.
Mycket bra initiativ!

Med siktet inställt på flow!

Den här boken måste ni läsa! Lova att ni gör det!

Den kom hem i postlådan igår, nu läste jag just den sista sidan.
Bennys tur att ta itu med boken.

Och senast till helgen, ja då ska vi banne mig ta itu med flow-fixande!
Sällan jag känner mig så inspirerad!

Nu mår jag bättre

Nu mår jag bättre - vägar ut ur depressioner och livskriser.
Så heter en bok jag hittade i hyllan vid bibban för nån vecka sen.

En riktigt nyutkommen bok verkar det vara.

Om du alls känner igen dig i titeln tycker jag du ska ta och låna hem boken från din bibba.

Personliga berättelser varvat med intervjuer med olika experter, i en bra blandning.

Cissi Elwin Frenkel är en av dem som berättar sin historia.
Här ett litet utdrag, som jag kunde ha skrivit själv (om jag kunde skriva detvillsäga):

- Idag har jag hittat en balans. Jag trivs enormt bra på mitt nya jobb, men inser att jag inte kan rusa på på samma sätt som tidigare. Jag blir lättare stressad, och då blir det stopp i huvudet, då måste jag gå ut och göra något annat ett tag. Jag kan inte gå över gränsen längre.

- Jag har också blivit allvarligare. Mer självständig. Och hårdare. Jag har alltid tänkt att kriser gör människor vackrare. Men jag har blivit mer egoist och något mindre empatisk. Jag accepterar inte att bli trampad på. Och jag har inte lika stort behov av att andra ska förstå varför jag gör som jag gör.

- Samtidigt har jag ju blivit mer lyhörd för mig själv. Och jag blir lite hög av att känna att jag har lust och energi igen. Det tog lång tid, men nu känner jag igen mig själv och söker verkligen upp det jag behöver och längtar efter. Jag har stort behov av att bara ligga i soffan och stirra i taket. Smälta saker. Och att dra mig undan. Genom att ta en promenad. Eller bara sitta kvar i bilen en stund.

Mycket igenkänning här. För min del betyder det till exempel att jag så gott som varje kväll kryper till sängs när barnen gör det. Och ligger och läser böcker, bläddrar i tidningar. Njuter av lugnet och ensamheten.

Och så har jag blivit så mycket bättre på att unna mig saker. Idag blev det sovmorgon till klockan 9. En helt vanlig onsdag. Because I'm worth it!

Think positive!

"Onpas huono kauppa kun täällä ei ole kassoja auki."

Ja, så hörde jag den äldre herrn bakom mig i kassakön i matbutiken idag.

Och jag lät mig påverkas och blev på dåligt humör. Inte sur på kassorna, men på gubben.
Varför vara så negativ? Jag fattar inte. Inget blir ju bättre av den tanken eller kommentaren.

Nej. Positivt tänkande kommer man mycket längre med, det är jag helt övertygad om.

Vissa dagar är det inte helt lätt att tänka positivt, det medger jag.
Såna dagar öppnar jag mitt Word-dokument som jag döpt till Jag är bra!.doc (faktiskt, så irriterande självgod är jag). Ett dokument där jag  klistrar in alla positiva kommentarer jag får via jobbmailen.

Och jag vågar lova att det känns bättre efter att jag läst igenom lite där.

Hinderbana

Melker pysslade på lite längre än vanligt i sitt rum imorse. 

Sen presenterade han stolt hinderbanan han byggt för katterna.

I gröna lådan får den placera bakfötterna och sen sträcka ut sig riktigt ordentligt (en himla tur att han visade rent handgripligt, annars hade jag haft lite svårt att förstå).
Sen får den krypa in till höger, under stolen och in i den vita lådan för att mysa.
Självklart!

Den där trägrejen längst fram är förresten första möbeln han planerat och fixat helt själv. En hängare för mössorna. Ni ser väl något stort coming here, eller hur?

Svampigt var det här

Jag går ganska sällan i "vanliga" affärer nuförtiden. Det har bara blivit så.
Men häromdagen sprang jag in en sväng via Anttila. Och förstås också tygavdelningen.

Det här tyget, det liksom bara skrek Lena!

Och inte blev det sämre när jag kollade prislappen heller, 6 euro per meter.

Vad blidde det då?
Jo, köksgardiner!

Först när jag hängt dit dem insåg jag att nu passar den där svampen där i hörnet in väldigt bra!

Bra att ha svampar inomhus nu. För ni ser, första snön har lagt sig över Nummer 285!

Ni kan säkert gissa er till glädjen här imorse, speciellt bland de yngre.

Belöning

Lyssnade på radioprogrammet Familjeliv.
Sällan sätter jag mig ner framför radion för att verkligen lyssna, men det går ju enkelt via arenan.
Här en länk: http://arenan.yle.fi/radio/2056848

Det är bl.a. familjen Bahne (bloggaren, ni vet) som är med och pratar om det här med belöning och sånt.

Intressant, jag tycker du också ska lyssna!

Jag funderade lite på hur vi gör hos oss. 

Hot och mutor - ja tyvärr känner jag att vi använder det lite onödigt ofta. Men då kan man alltid bättra sig!
Belöning - ja det använder vi också.
Till exempel väntade det här på barnen när de klev ur badet igår kväll:

Trevlig söndagförmiddag till Dig!

Vi försöker också ha nyttigare godis framme. För det mesta.

Här står jag idag

Om nån för tio år sen skulle ha sagt att jag som nästan 37-åring skulle

- driva mitt eget företag och smygtävla med företagarsambon om vem som når högst omsättning

- bo i hus i Nedervetil

- ha mer eller mindre kraschlandat i depression ett par gånger men stigit upp igen

- ha den finaste, om än troligen mest envisa, son

- tycka att ett besök i hönshuset och dagens äggplockning, det är grejer det

- trivas superbt med att inte ha ett 8-16 jobb

- se fram emot att bli 40

... ja, då skulle jag ha blivit mer än förvånad!
Men där är jag nu.

Hur ser livet månne ut om tio år, när jag snart blir 47?

. 

Som sin mor

Jadå. Utan tvekan har jag  fått vissa saker med från min mamma.
T.ex. det här med att göra flera saker, när man ändå är i gång i köket.

Ringblomssalva.
Knäckebröd.

Dressing.
Inlagd chili.
Majonnäs, som åkte i vasken. Men äggvitorna fanns kvar, så det blev maränger av dem.

Nu är jag nöjd med dagens Marthapoäng.

Bort med förklädet, lite natimat och så till sängs med tidning och korsordspenna.
Jajjamen.

Den perfekta presenten!

Hipp hipp hurra, idag blir vår Benny 33 hela år!
I present fick han kort som barnen gjort, ett par ljuslyktor och av sin omtänksamma sambo fick han..... trumvirvel...

Ett paket karjalanpaisti!

Och jag tror inte att jag ljuger när jag säger att han kommer att bli massvis gladare av att hitta det här köttpaketet i kylen än av blombuketten på bordet!


Sådär annars har den gångna veckan bestått av hårklippning - mor i huset är korthårig igen och stortrivs med det!

Tillökning i hönshuset - 6 skägghönskycklingar.

Snälla barn - vi har aldrig förr sett barnen leka som de gjorde igår! "Vi ha int bråka na på heila dan" 

konstaterade de själva också när det blev kväll. Hurra för sånt!

Mycket jobb - både Benny och jag har lite problem att få jobbtiden att räcka till nu just, vi försöker pussla ihop det så gott det går.

Och så lite geocaching kombinerat med korvgrillning. Den här hösten är något utöver det vanliga, sommarväder i mitten av september!

Måttsjoon

Motion. Kondition. Springa. Träna.

Allt sånt. Det är ord som jag knappt kan stava till.
Jag är så otroligt l-a-t så jag tror inte själv heller det är sant!

Men nu har jag, igen en gång, bestämt mig för att det får räcka. Jag måste ta tag i saken.

Inbokat finns nu promenad med svägerskan en gång i veckan.
Ut och gå med vänner en gång i veckan.

Plankan varje dag.
Och helst ut och gå, i varje fall en liten bit, varje dag utöver de inbokade också.

Det låter lite. Men det är en otrolig procentuell ökning mot vad jag gjort hittills.
The only way is up, sämre kan det inte bli!

Till råga på allt har jag satt till Sportstracker på telefonen. Det trodde jag inte om mig själv. Men vad gör man inte för att lura iväg sig själv.

Heja heja!

Om att förenkla vardagen

En hög med rena kläder som ska vikas in i skåpen. Jag tittar på högen och i tysthet berömmer jag mig själv för att jag för nåt år sedan tog beslutet att inte stryka kläderna. Om jag fortfarande hade haft det kravet på mig, så skulle eftermiddagen varit räddad. 

Nej. Jag kan tänka mig mycket roligare saker att syssla med. Som till exempel att försöka locka med sambon ut och äta nåt gott och onyttigt.

Ibland bara händer det!

Ni vet de där människorna som ni känner igen, vet namnet på men inte så mycket mera än det.

Och sen av nån orsak korsas era vägar och du märker att den här människan har du ju väldigt mycket gemensamt med!

Det här hände mig för nån månad sedan.

I det här fallet var det en barnvagn och hönor som blev den gemensamma nämnaren.

När hon sen en dag helt apropå säger:
"Visst kunde de här passa dig? Jag hittade fem såna, du kan få två om du vill!"

Ja, då vet du att det är en fin vän du hittat!

Jag är så glad att vi lärt känna varann, Lena! (Ja, ibland råkar de dessutom ha väldigt fint namn!)

Samarbete

Samarbete på hög nivå, fredagen till ära.

Alternativt hur-många-ryms-på-en-gräsklippare-samtidigt-leken?

Plättkalas ska de va'

Plättkalas hos mommo och moffa igår kväll - det är sommar!