Buzzzz

Det kom ett paket häromdagen!

Jag hör till dem som borstar tänderna minst två gånger om dagen, ofta mer än så.
Därför passade det perfekt med Buzzadors Oral-B tandborstkampanj!

Här surras och testas det, först ut den här:

Tandläkaren brukar klaga på plack och tandsten när jag är på besök, så den här är säkert toppen då!

Två andra borstar ligger ännu i sina förpackningar och väntar på utvärdering!

Det är mycket på gång nu, förresten!

Så mycket att den här bloggen småningom inte kommer att uppdateras mera, jag har flyttat över till min nya.
Jag tror att alla de som kan känna för att följa med till den redan känner till adressen, men ifall det ännu finns nån som vill med så får ni gärna mejla mig på adressen lena@happymonday.fi, så får ni adressen :)

Tecken på att julen är slut

Nu är julen slut och utstädad i Nummer 285. Jag älskar julen, längtar varje år till december och pyntstart.
Men lika mycket längtar jag till den här dagen, tulpandagen!

Det är lika mycket tradition som att ta in en julgran ett par dagar före julafton. När julen städas ut unnar jag mig en bukett tulpaner!

Härligt krispiga tulpaner gör mig på bra humör!

Välkommen vardag - igen!

Vi börjar året som det slutade, med ett välkommen till vardagen!

Ännu en extra röd dag på måndag, men sen - sen är det dags för hederliga vanliga veckor igen.
Äntligen säger jag. Jag är en sån som gillar när det är vardag och vanligt. 

Nån sammanfattning för år 2013 blir det inte här. Vill bara konstatera att det var ett bra år och vi siktar nu framåt. Mot ett ännu bättre 2014!

Ninette skrev i sin blogg om årets ord. Det fick mig att tänka till. Vad känns som årets ord för mig, vad vill jag satsa på? 

Det jag spontant kommer att tänka på är hemtrevlig. Enligt synonymordlistorna ombonad, koselig, behaglig, bekväm, hemlik, trivsam, småtrevlig, trygg, gemytlig, inbjudande, intim, komfortabel, mysig, cozy. Och ja, det är i de banorna jag tänker år 2014!

Nu kör vi!

Välkommen vardag!

Jullovet är förbi. Här blev det en hel veckas paus för sambon i snickeboa och själv har jag bara varit iväg och packat paket på icke-röda dagar. Vi har verkligen slöat och slappat, så nu drar vi igång med nya krafter igen. Ja, känns faktiskt så!

Gröna granen.

Vita granen. 

Jag bara kände att jag måste få en sån i år. Inte ofta jag får mina infall, så jag kom överens med mig själv att jag får följa min magkänsla den här gången.

Stjärnan gjorde jag av några torra kvistar.
Eller nej, jag menar svarta plastsugrör.

Ett par dagar innan jul var det dags att röra ihop "kotikaljan". I år blev den bra!

Och koka marmelad.

Jag är ingen fiskmänniska. 

Men kände ändå att det var dags att ta det hela ett steg längre än att bara skruva upp fiskburken.

Inte mycket som har minskat i den burken ännu, men det påstods iaf att den smakade bra.

Vi firade vår julafton tillsammans med båda barnen, mommo o moffa och fammo o faffa den tjugofemte. 

Det är så det blir när man lever i nyfamilj. Men det är inget vi är ledsna över , det passar oss utmärkt!

Väntan blev lång och sällan stod han såhär stilla att jag lyckades få en icke-suddig bild.

Men till sist dök de upp, våra två jultomtar!
Men det lyckades jag inte föreviga på foto, jag hade väl annat att tänka på då!

Julhelgen 2013 firades utan snö och med ett par plusgrader. Det är ovanligt här hos oss, men så blev det i år. Nästa år har vi det säkert vitt och fint, då får vi pynta till det med islyktor igen. 

Tjugoåttonde december idag. Barnen är hos sin pappa resp. mamma och vi jobbar på. Inventeringsförberedelser är det som gäller för min del och sambon han slipar och sågar och limmar och har sig.

Snart snart skriver vi 2014. Va spännande det ska bli att ta itu med ett helt nytt år igen!

Can't wait!

t j u g o f ö r s t a

Mitt livs första limpor!

En hel mängd olika sorters bröd har jag bakat de senaste åren, men det här med limpor har jag varit lite rädd för. Men varför har jag det?

Receptet är ett gammalt, beprövat sådant. Ur Österbottningen år 1985 ungefär.

Det sa poff!

Bubbeldrickadags igen!

Den här gången tillsammans med min lillebror, fru och 8-årig dotter.

Bubbeldricka kan man unna sig när som helst, men den här gången hade vi en bra orsak!
Lillebror har i dagarna blivit klar med sin kommissarieutbildning!
Som enda svenskspråkig på den finskspråkiga utbildningen. Och med bästa medeltalet av dem alla.

Skål för honom & familjen, tillsammans gjorde de det jättebra!

Poff sa det! Och så flög korken all världens väg och 75 % av drickan sögs fint upp i mattan. Ska det vara bubbel så ska det!

Blixten-drickan hade smak av jordgubb. Det läste vi oss till på flaskan, men utan den hjälpen hade vi inte listat ut det. Ingen tydlig smak alltså.

Men precis som de tidigare flaskorna vi testade (persika och vindruva) var det en lyxig känsla med bubbel i glaset. Inte denna heller så söt som vanlig limsa.

8-åringen, som inte annars heller är nån stor fan av läsk, lämnade kvar sin dricka i glaset.

Så också 4-åringen. 

Men vi vuxna, vi såg till att alla glasen tömdes!

(i samarbete med http://www.hopottajat.fi/lastenjuhlajuomat/)

Tårtan dekorerades av lilla clownen vår!

Receptet jag använt var det här:

 http://www.tasteline.com/Recept/Den_basta_cheesecaken_nansin__Fryst_creme_fraiche-tarta_

Lönar sig att testa, fräscht och gott!

Sin egen lyckas smed?

Uttrycket säger att var och en är sin egen lyckas smed.
Är det så, håller du med?

Jag gör det. Idag. 

Men tro mig, jag har definitivt inte alltid tänkt så. Har i många år varit expert på att klaga på min egen situation, utan att göra något åt det. 

För det går ju inte att ändra på min vardag och verklighet. 

- Jag måste jobba för att få pengarna, fastän jag egentligen mår illa varje morgon när jag stiger in genom dörren till min arbetsplats. 

- Jag måste acceptera situationen och stanna kvar i en relation som inte är bra för mig. Vad skulle släkten annars tycka?

- Jag måste hålla hus och hem städat och fint jämt och ständigt, tänk om nån råkar titta in och jag har ett par tidningar på bordet och ett par smutsiga strumpor på en stol.

Eller måste jag?

Nej. Och åter nej.
Det finns alltid alternativ. Alltid.

Visst, vissa saker kan man inte styra över (helt). Tänker främst då på sjukdomar.

Det kan drabba vem som helst av oss och ingenting kan ändra på den saken. Men man har trots allt kvar sin egen inställning och attityd till det svåra, det kan man jobba med. Och hålla siktet inställt på att ta sig ur det jobbiga, fokusera framåt och uppåt. Att man sen har nån dag ibland när man verkligen tycker livet är skit, det är inte farligt, så länge man tar sig upp igen.

Jag har ställt mig själv frågan om jag är nöjd med livet. Jag har också ställt frågan tidigare här på bloggen. Diskuterar det ganska ofta med mina vänner. Det finns säkert en och annan som tycker jag kunde sluta med mitt är-du-inte-nöjd-med-din-situation-gör-nåt-åt-det-tjafs.
Må så vara. Jag tänker fortsätta i alla fall!